Är det här min kropp? by Hur tänkte ni nu?

En kropp har vi ju alla, men den är kopplad till hur förväntningarna är på hur en kropp ska se ut, kunna göra och användas till. Vi pratar om våra kroppar ur ett annat perspektiv än som brukligt i detta avsnitt av podden Hur tänkte ni nu? med Karolina Celinska och Janna Olzon från DHR.
Helt oberoende av vilken kropp en har och hur den fungerar upplever vi alla den kroppshets som finns. I synnerhet under ungdomstiden och vägen till vuxenblivande. Om en dessutom redan som barn hanteras som ett medicinskt objekt före att vara en människa med en viss funktion (som ska lagas) skapas en distansering av kroppen – den tillhör inte mig. Det motsatta är att bli förbannat medveten om sin kropp och vad den inte kan. Det är något som människor med fungerande kroppar, normaterna, inte ens behöver reflektera över. Varken när det gäller den egna kroppen eller andras.
Att vara en ung kvinna som använder rullstol är att bli betraktad på ett annat sätt än andra unga kvinnor. Som att inte vara attraktiv, inte bli sedd som kvinna. Hanna Öfors, ordförande för Unga Rörelsehindrade säger att det blir lätt att en överkompenserar och kanske exponerar sig för mycket för att motbevisa den bilden.
När vi pratar om kroppen och om hur den fungerar eller inte och hur kan användas eller inte, rör det sig oftast om kvinnokroppen. Men kroppshets och kroppsideal gäller också män. Att ha ätstörningar till exempel är något som fortfarande kan upplevas som tabu att prata om för män. Thor Rutgersson, författare, frilansskribent och aktiv i föreningen Frisk och fri säger att han betraktas som modig som vågade ”komma ut” som man med ätstörning.
Madelen Löw startade föreningen We rise again 2016. Hon beskriver hur hon redan som mycket liten ”hanterades” av vården. Ett litet barn reflekterar inte och ställer sig inte frågan om vad hen vill eller inte vill, som vuxna gör. Ett barn är beroende av vuxenvärlden som ”vet bäst”. För Madelen är det fortfarande svårt att se sin kropp som sin.