published on
En låt om att ta steget ur det destruktiva och våga möta sina demoner för att komma framåt i livet. Väldigt personlig för mig, jag kunde knappast vara mer utelämnande. Enjoy!
Status: Ej färdig, en hel del puts kvar som aldrig blev gjort.
Text:
Jag hade väntat på nån',
Som kunde lyfta bort den sten
Som tyngde ner min själ,
Till jorden
Och visst så kom det nån',
Som slet och drog mig upp
Men jag kunde ändå aldrig
Lämna mörkrets rum
För dom ben som höll mig uppe
Var nån' annans
Och den luft som jag drog ner
I mina lungor kom från någon annans mun
Jag trodde allt som krävs var,
En trygghet fri från allt förakt,
En säker hand,
Som visar vägen
Men det visa sig,
Att styrkan blivit en protes,
När två själar smälte samman,
Och den hand som jag höll hårt i,
Var nån annans,
Och den kraft som höll mig uppe
Många år, den kom från någon annans själ
En pusselbit i taget,
Sanningen tog sakta form,
Och verkligheten,
Krackelerade
Plötsligt föll ridån,
På mina långa smala ben,
Och allting låg,
På högre hyllor
Men dom ben som knappt kan bära,
Halta framåt,
Och de vägar jag nu når,
Är mina egna, en skräckblandad förtjusning
Men dom ben som knappt kan bära,
Halta framåt,
Och de vägar jag nu når,
Är mina egna, en skräckblandad förtjusning
- Genre
- rock